Arbetsmiljöbrott och vållande till annans död

Hovrätten för Västra Sveriges dom 3 januari 2025 (Mål Nr B 1478-24)

Kortanalys: Arbetsmiljöbrott med dödlig utgång – företagsbot och fällande domar
Hovrätten för Västra Sverige har fastställt tingsrättens dom i ett uppmärksammat mål rörande en dödsolycka på en arbetsplats. En arbetstagare omkom efter att ha klämts under ett släp som föll vid ett felaktigt utfört lyftmoment. Kranbilsföraren dömdes för vållande till annans död då han saknade utbildning och tillstånd samt genomförde lyftet utan samråd. Även bolagets VD och vice VD dömdes för arbetsmiljöbrott efter att ha brustit i sitt ansvar för säkerhetsorganisation, utbildning och riskbedömning. Företaget ålades att betala 1 000 000 kr i företagsbot.

Rättsfallet understryker arbetsgivarens långtgående ansvar enligt arbetsmiljölagen att förebygga olyckor genom planering, kontroll och tydlig ansvarsfördelning. Avsaknad av sådana åtgärder kan leda till både personligt straffansvar och företagsbot.

Rättsfallsanalys – Almsjuridik

Det förevarande rättsfallet rör en allvarlig arbetsplatsolycka som inträffade sommaren 2021 inom ramen för ett företags verksamhet med relining av avloppsledningar. Under ett arbetsmoment som innefattade lyft av ett släp med hjälp av en kranbil brast det lyftredskap som användes, varvid släpet föll och en arbetstagare omkom efter att ha klämts under fordonet. Händelsen föranledde åtal mot kranbilsföraren för vållande till annans död samt mot företagets verkställande direktör och vice verkställande direktör – vilka även var styrelseledamöter – för arbetsmiljöbrott. Åklagaren yrkade därutöver att företaget skulle åläggas att betala företagsbot med hänvisning till att brotten begåtts i näringsverksamheten.

De tilltalade förnekade ansvar och invände att de inte agerat vårdslöst, samt att orsakssamband mellan deras handlande och den inträffade dödsolyckan saknades. Såväl tingsrätten som Hovrätten för Västra Sverige fann dock att ansvar förelåg på flera nivåer inom organisationen, varför tingsrättens dom fastställdes i sin helhet.

Av 3 kap. 2 § arbetsmiljölagen (1977:1160) följer att arbetsgivaren har ett långtgående ansvar att systematiskt planera, leda och kontrollera verksamheten på ett sådant sätt att arbetsmiljön uppfyller de krav som ställs på en god och säker arbetsmiljö. Detta ansvar inkluderar att förebygga att arbetstagare utsätts för ohälsa eller olycksfall i arbetet. Den som genom oaktsamhet åsidosätter detta ansvar, och därigenom orsakar annans död, kan dömas för arbetsmiljöbrott enligt 3 kap. 10 § brottsbalken i förening med arbetsmiljölagen.

Hovrätten instämde i tingsrättens bedömning att kranbilsföraren hade agerat oaktsamt genom att utan erforderlig utbildning, utan giltigt körtillstånd för aktuell kran, samt utan att samråda med platschef eller annan ansvarig person, utföra ett lyftmoment som låg utanför hans formella behörighet. Föraren försummade att säkerställa att lyftet kunde genomföras på ett säkert sätt och borde ha insett den påtagliga risken för en allvarlig olycka. Han dömdes därför för vållande till annans död.

Domstolen fann vidare att bolagets verkställande direktör och vice verkställande direktör, i sina roller som bolagsföreträdare och arbetsmiljöansvariga, av oaktsamhet hade underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt arbetsmiljölagen. Det konstaterades att de anställda saknade tillräcklig teoretisk och praktisk kompetens för att på ett säkert sätt genomföra lyftmomentet samt att verksamheten var organiserad på ett sådant sätt att det inte tydligt framgick vem som hade det yttersta ansvaret för att säkerställa arbetsmiljön eller för att fatta beslut om riskbedömning i samband med momentet. Dessa systembrister bedömdes ha stått i direkt samband med olyckan och att dödsfallet hade kunnat undvikas om ett korrekt arbetsmiljöarbete bedrivits.

Båda bolagsföreträdarna dömdes för arbetsmiljöbrott. Mot bakgrund av att brotten begåtts i bolagets näringsverksamhet ålades företaget att betala en företagsbot om 1 000 000 kronor enligt bestämmelserna i 36 kap. brottsbalken.

Reflektion (Almsjuridik):
Rättsfallet aktualiserar det centrala och strikt ansvar som arbetsgivare bär enligt arbetsmiljörätten. Det illustrerar vikten av ett systematiskt och välförankrat arbetsmiljöarbete där såväl utbildning, instruktioner som ansvarsfördelning är tydligt definierade och dokumenterade. Arbetsgivaren har ett övergripande och icke delegerbart ansvar att säkerställa att samtliga arbetsmoment utförs på ett säkert sätt, och att samtliga arbetstagare innehar den kompetens som krävs för sina arbetsuppgifter.

Detta fall belyser särskilt vikten av att ha en tydlig intern struktur för ansvarsförhållanden och beslutsfattande i säkerhetsfrågor. När sådan struktur saknas, och riskbedömningar inte utförs på ett adekvat sätt, föreligger en påtaglig risk för olyckor – med potentiellt tragiska följder. I det aktuella fallet förelåg brister såväl i kompetensförsörjning som i organisation och ledning av arbetsmiljöarbetet, vilket ledde till ett dödsfall som hade kunnat förhindras genom korrekt efterlevnad av gällande regler..